privatedrive

En vecka har gått. I en ny stad, i ett nytt hem. Men med samma kärlek som alltid, eller rättning: samma kärlekar som alltid. Flickvännen och kissen. Så klart. Och nu, idag, har vi även fått en inneboende. Våran gemensamma kompis har anlänt till våran stad och våran lägenhet. Och det måste ju vara positivt om jag välkomnar henne till min stad - som om jag faktiskt hör hemma här.

Mina älsklingar.

Imorgon flyttar jag ifrån min familj och mina vänner för att bosätta mig i en stad där jag äntligen kan göra det jag vill med mitt liv. Jag har framtidsplaner som har varit mer som dagdrömmar än tänkbara scenarion, och även om jag inte ska förverkliga allting på en gång så kommer jag ändå ha möjligheten till att när som helst påbörja det hela.

Det känns vemodigt. Så klart. För även om jag ska bo tillsammans med min flickvän och min kissekatt så kommer jag att befinna mig långt bort ifrån andra människor som jag älskar. Dock (!) så känner jag mig lyckligt lottad över att de allra flesta lovat och svurit på att jag fortfarande kommer att betraktas på samma sätt som alltid - och givetvis har dom fått samma löfte tillbaka. Jag flyttar längre bort men jag lämnar för den delen ingen bakom mig. Och dom som känner mig på riktigt vet att jag håller vad jag lovar; dom som känner mig vet att jag inte kommer att låta avståndet klippa några band.

Så det här inlägget är till er, mina finaste fina, som ger mig den allra bästa anledningen till att komma tillbaka till Örebro län så ofta som ekonomin tillåter. Och till er som alltid kommer att vara hjärtligt välkomna till våran lägenhet. Och, speciellt, till er som inte säger "hej då" utan istället: vi ses snart. Jag är samma person som alltid; jag kommer att finnas här för er som jag innerligt bryr mig om, och jag lämnar er inte för några andra - jag flyttar bara lite längre bort.
<3

Jag har inte tid att sitta vid datorn längre. På dagarna jobbar jag och på kvällarna gör jag sådant som får livet att bli värt att levas. Jag bor numera i Örebro, men flyttar förhoppningsvis härifrån så snart som möjligt och bosätter mig i Göteborg istället. Med min finaste fina fröken Finemang.

Igår var det jättefint väder och jag var på ett jättefint dop. Alicia var jättesöt och hennes mamma var jättefin. Jag fick ett jättefint brev (som vittnar om att jag är gudmor!) och fikat var jättegott. Jag gick dit med min jättesnygga flickvän och gick därifrån jättejättejättestolt (eftersom min guddotter är något alldeles extra). Med andra ord: det var en jättebra söndag.

Mitt liv ändrade skepnad så snabbt att jag knappt hängde med. Jag gick från att vara en arbetslös nattuggla till att behöva ställa klockan på 05:någonting för att hinna till jobbet, och även om det bara har gått några dagar är jag helt slut. Det är inget drömjobb och jag är så pass lat att jag, till viss del, trivdes med att gå hemma, men det känns givetvis skönt att känna att man bidrar med någonting. Dessutom är pengarna en stor drivkraft - så klart!

Helgen som gått nådde högt över mina förväntningar. Inte bara för att det har bjudits på mycket mat och godsaker, utan främst för att jag har fått träffa alla (!) mina bästa vänner under de här dagarna. Den enda person som saknades var min flickvän, men eftersom hon haft det bra på annat håll känns det inte lika jobbigt att hon inte var närvarande. På fredagen bjöds det på tacos och tjejmys hemma hos fröken Göteborg som tillfälligt var tillbaka i Örebro län. Alla mina bästa Mediebrudar var där plus min bästa vän och min fina guddotter. Och på lördagen var det förfest med Medietjejerna och sedan en lyckad utgång. Så, åter igen, helgen som gått har varit extraordinär!

Egentligen krävs det så lite för att man ska må bra. Ett fint sms, ett oväntat samtal, ett bra sällskap eller möjligtvis bara ett väder som det vi har idag. Det var omöjligt att vara negativ när jag alldeles nyligen satt ute i solen med en bok i handen. Säkert hade det varit ännu bättre om boken fått byta plats med någon jag tycker om, men det är inte läge att klaga. Jag har bestämt mig för att vara glad idag - så glad att några negativa besked inte kan göra någon skillnad. Det är trots allt sommarväder, och det första jag gjorde imorse var att ringa någon som direkt blev glad av att höra min röst. Jag är nog väldigt lyckligt lottad!

När jag gick hem från Amanda idag var det fortfarande varmt ute. Solen hade gått och lagt sig men den sköna luften hade stannat kvar, och den höll mig sällskap hela vägen hem. Och just nu längtar jag efter sommaren och allting som hör till: parkhäng, vattenpipa, uteserveringar, grillkvällar, picknick och vara-vaken-tills-solen-går-upp. Men, våren är härlig den med även om den, som synes, för med sig en stor dos av längtan.

Igår kom jag hem efter att ha spenderat en vecka hos min flickvän. Det var lika bra som alltid, och jag fick dessutom träffa Jennie en hel del också - något som var ett stort plus! Igår kväll var jag hemma hos min bästa vän som hade 20årsfest. Det bjöds på väldigt mycket gott, och det var överlag en trevlig stämning. Egentligen fyller hon år idag, men eftersom söndagar och alkohol oftast inte är en bra kombination så hölls festen igår. Jag ska dock fira henne idag också och dela ut lite presenter till den nyblivna tjugoåringen.

Igår vaknade jag upp och var dunderförkyld och idag har jag suttit hela dagen, med ihållande hosta och feber, i en lektionssal för att skriva högskoleprovet. Jag vågar nog inte påstå att det skulle ha gått bra om jag var frisk men jag är dock säker på att det i alla fall hade gått bättre. Att jag inte ens har någon prestationsångest vittnar om att jag mår ganska värdelöst för tillfället, men som tur var så såg jag denna skrivning som ett test; ett test som jag får betydligt bättre resultat på i höst.

Igår spenderade jag kvällen och natten hemma hos bästa vännen. Jag har ingen aning om hur klockan kan gå så vansinnigt fort varje gång jag är där, men helt plötsligt var klockan fyra på natten och det var dags för mig att gå hem. Även fast jag pratade med Helene i telefon samtidigt som jag gick så höll jag på att kissa ner mig eftersom det var kolsvart överallt. Jag, som till och med är rädd när det är släckt här hemma, hatar verkligen mörkret. Hur som helst så var det en trevlig kväll/natt och jag kom lyckligtvis hem helskinnad.

 

 

Idag har jag läst (fick två böcker av mami igår) och ätit. Det kan säkert låta som om det var en väldigt tråkig dag och även om jag hade planerat någonting helt annat egentligen så tycker jag faktiskt om att bara sitta för mig själv och läsa. Jag har alltid älskat att hoppa in i en värld som inte är min egen.

När jag vaknade så slängde jag på mig kläderna snabbt och traskade hem till Amanda. Några timmar senare var vi på väg till Örebro för att äta lunch med några fina brudar. Jag åt bakad potatis med kycklingcurry, som vanligt, och njöt av varje tugga! Just nu försöker jag få tag på min bästa vän som tycks vara spårlöst försvunnen, men förhoppningsvis hör hon av sig snart och säger åt mig att komma dit! I need some Jossan-time!

Idag kom Jennie och hälsade på i min lilla stad. Det var lite över två månader vi sågs sist, eftersom hon har spenderat en längre tid i Irland, så det var underbart att få se hennes söta, lilla tryne igen! Vi åt pizza (andra dagen i rad för mig. Duktigt Nina..), promenerade, pratade, lyssnade på musik och hade det allmänt trevligt. Det känns superbra att ha henne hemma igen så jag hoppas att hon stannar ett bra tag till :D

Jag och Jennie!