privatedrive

Jag känner mig euforisk och bekymmersfri idag - en sinnesstämning som kan bero på en enda sak. Igår påbörjade jag en bok som jag fick i 20årspresent av mina föräldrar: "Den stygga flickans rackartyg" av nobelpristagaren Mario Vargas Llosa. Än så länge är den både bra och intressant, men det är inte handlingen som har fått mig att jubla. Det är språket! Jag läser, fascineras, förundras och avundas. Meningarna är uppbyggda på fel sätt, om man ska lyssna på lärare och tror-sig-veta-allt-folk, men han skriver så övertygande att jag glömmer all moralisering och förstår att han har lärt sig kärleken till språket istället för reglerna om språket. Vilken man, vilket man och framför allt: vilken inspiration. Ingenting kan få mig att glöda så som en vackert skriven bok!